MSN

Om msn och annan instant messaging är meningen att det ska vara så kul, varför gör det mig så jävla nervös? Det är för mycket press och stress. Jag är kanske upptagen med något viktigt, som typ kollar upp vem som gjorde "out of touch" först, innan houseversionen gjorde den känd.(Hall & Oates) När det helt plötsligt hörs ett DING! DING! Hallå! Jag vill prata med dig och du måste svara NU! Det kallas INSTANT messaging, så messa tillbaka direkt!

Sluta stessa mig för fan!

Ni vet jag har lite lätta tvångsyndrom. Om du skriver ett mail till mig, så skriver jag tillbaka direkt, och försöker svara så seriöst som möjligt. Men om man kör via msn fram och tillbaka, så blir det bara söligt. Vi kan lika gärna prata över telefon, och prata över telefon är ju bara det dåligt som det är.

Sen är det de där pinsamma ögonblicken när msnkonversationerna är utpratade så att säga. Du har frågat vad som händer ikväll, jag säger: inte mycket, du säger att du inte heller ska göra så mycket, sen är det två minuters tystnad. Och nu då? Jag kan försöka knyta ihop säcken med ett, "Tja, jag måste nog dra nu" men det är en lögn. För jag måste inte dra. Det enda jag kan göra är att lämna chatfönstret öppet medan ingen säger någonting, vilket ännu mer visar hur dåliga mina virtuella sociala förmågor är.

När du har allt igång, msn, facebookchatten, myspacechatten, irc och Ventrilo, så känner jag mig som i mitten av andra världskriget, och min datorskärm är Polen. Kan inte någon sätta ihop alla funktioner till en? Förr hade man bara Msn, men det räcker ju inte längre. Jag har t.o.m. Aim för att hålla koll på några utländska kompisar som inte har msn.

Det är också tillfällen när någon börjar chatta med en, men man har varit borta från datorn i 3-4 timmar. Jag tror jag är skyldig enligt någon chatt-lag att jag ska sätta på någon form av status som beskriver att jag faktiskt inte sitter vid datorn, men jag tycker inte det behövs när jag bara ska gå och se på tv eller gå på muggen. Trots det, sitter du där, väntandes, i timmar, på ett svar som aldrig kommer, som får mig att se ut som en jävla douchebag.

Ibland kommer en bra konversation upp, men vad är meningen med det då? Antagligen är det någon som du ändå träffar på någorlunda daglig basis, och nästa gång ni ses så har ni ingenting att prata om. Allt bra sas i den chatten. Så det är inte värt mödan.
Jag behöver helt enkelt någon som kan göra ett litet piller som botar min msn-ångest..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0