Vad ska man göra om man fyller 30 och upptäcker att man inte blivit en så bra människa som man velat bli, finns det någon komvux-kurs man kan gå för att omskola sig till en bra människa? Jag har börjat tvivla på hela livsstilen med att man ska satsa på sig själv, slösa bort sin ungdom på att studera och få fina betyg, och sen ägna resten av livet åt jakten på pengar, göra jävligt meningslösa saker i det stora sammanhanget och sedan dö.

Jag skulle verkligen vilja vara en bättre människa och göra saker som verkligen betyder nåt, rädda liv, bota sjuka, ta hand om djur och barn, hjälpa knarkare, hemlösa och fångar… kanske rädda nån regnskog. Men jag vet att jag inte är lagd åt det hållet, det stannar vid en vacker tanke. Jag e helt enkelt inte en sån person.. Som jag är i dagsläget så skulle jag möjligtvis kunna skaffa ett fadderbarn i Lettland, nåt där det räcker med att skänka lite pengar, jag kan omöjligt förändra mig så pass mycket att jag utför dom goda handlingarna själv.

Jag skulle inte palla en dag inom vården, jag tycker att sjukhusmiljöer är obehagliga i allmänhet, klarar att se blod men inte av att se mycket blod, är rädd för sprutor (pga dramatiska barndomsminnen) och tycker att det är läskigt att umgås med riktigt sjuka människor. Inte vill jag bli personlig assistent heller, jag skulle aldrig klara av att ta hand om nån riktig mupp som inte ens klarar av att gå på toaletten själv. Jag skulle snarare behöva en personlig assistent själv, nån städade undan lite, lagade lite mat och pysslade om en, det vore riktigt trevligt så länge det inte gick till överdrift.

Inte vill jag ta hand om barn heller, jag blir livrädd när nån kommer fram och sätter ett barn i famnen på en som om det vore den naturligaste saken i världen, tänk om man tappar ungen eller nåt, man kan ju inte säga ”Förlåt, jag hade visst sönder din unge, jag köper en ny åt dig imorgon”. Det skulle väl möjligtvis vara lite större barn då, såna som slutat skrika och börjat cykla, fast det kan också vara rätt påfrestande, jag är på gränsen till utbränd efter ett besök av mina kusiner. Det är möjligt att jag skulle platsa med att jobba med ungdomar..

Men jag skulle nog kunna tänka mig att jobba med djur ändå, det är betydligt lättare att förstå sig på djur än vissa människor. Men aldrig att jag skulle jobba med sjuka djur, jag är så jävla blödig av mig, jag klarar inte ens av att laga mat när man ser klart och tydligt att det varit ett djur, som hel kyckling och sånt, köttfärs däremot är bra, det är ungefär som plast, man tänker inte så mycket på varifrån det kommer, det bara finns där. Jag läste förresten en platsannons från en slakteri förut där dom sökte någon som kunde lugna och sköta djuren innan slakt, det måste verkligen vara ett jobb för osannolikt godhjärtade personer, typ som att vara präst på en dödsanstallt eller va de kallas..

Förkortningar är också roliga, PoK till exempel, alla vet ju att det betyder Pulla och Knulla, i vissa fall Piska och Kätting, men vissa verkar ha fått för sig att det betyder Puss och Kram eller ännu värre, Prutat och Klart..

Fast nu är jag förbannat trött och tänker gå och sova.

PoK på er, era lättlurade små drägg.