Jag måste bara förvarna er om det dåliga inlägget som kommer, jag är packad och har ingen aning om vad jag skrivit.. Men men jag delar med mig som den fina människa jag är.



Det har hänt tusentals gånger. Ingenting på tv, så jag tittar på något skitprogram. Denna gång var det AFV, Americas funniest home videos(när ska någon berätta om youtube för dem btw?), i vilket fall så får någon en boll i skrevet, och publiken blir galen, de dör av skratt. Jag känner hur jag rullar ögonen inför tv-apparaten och försöker visa hur jävla tråkigt det är när någon blir slagen/sparkad i kuken.

MEN, för nån vecka sen när jag spelade lite boll med en kompis, så träffades han rakt i kuken. Och det var fan fantastiskt jävla roligt. Mitt liv förändrades nog den dagen, till det bättre. Jag insåg att när någon blir träffad i skrevet av någonting så är det ganska roligt. Och här är varför.

Först och främst, det är alltid kul att se någon göra sig illa. Vi älskar att se folk i fysisk, psykisk eller känslomässig smärta, all smärta igentligen. Standup komiker skulle inte alls vara lika roliga om de berättade hur stora deras kukar är. Nej vi gillar att höra hur jävla små de är, så små att om man delade på dem så fick man ett nytt Hiroshima. Vi vill höra hur svårt det är att vara arab, jude eller gay. Vi vill höra hur jävla deprimerade de är. Der är kul!

Men om det är sant, varför skrattar jag inte när jag ser sånt på tv, men gör det när det händer en kompis? De är de här frågorna som håller mig vaken till 5 på morgonen varje kväll. Ja det och lite andra saker. Men det är en annan historia. Hur som helst, jag har kommit fram till att det är för att en främlings smärta inte betyder något för mig. Jag känner dem inte, så jag kan inte riktigt uppskatta att de är olyckliga. De flesta filmerna är från Södra USA, så deras liv är redan crappy. Men mina vänner försöker ändå visa världen att de är lyckliga, så när jag ser dem rulla runt på golvet i smärta, så ger det mig ett lyckligt rus.

För det andra, pungar är roliga. Bara ordet pung är jävligt kul. Pung. Ok det är inte så kul att man får andnöd och börjar gråta. Men om någon i din familj dog, och doktorn sa; "jag är ledsen men han/hon klarade sig inte. Och förresten. Pung." så skulle man säkert må lite bättre, eller iaf ifrågasätta läkaren. Testiklar är roliga. De hänger, de ser jävligt konstiga ut och der är sociallt oacceptabelt att prata om dem vid middagsbordet... det är ju några grundregler för humor, iaf i mina ögon. Lägg till smärtan och du har det ultimata skämtet.

Min bästa kompis farsa sa några visdomsord till oss när vi var små, jag kommer ihåg det som det var igår. "Grabbar, det finns två saker som alltid kommer vara roligt, pruttar och att se någon bli slagen i kuken."

Jag, likt de flesta semi-intelligenta människor vet att den största delen av den mänskliga rasen består av idioter. Jag har alltid vetat om det. Alla smarta människor vet om det. Det är något vi känt på oss sen vi var barn, och sen, efter år at mänsklig närvaro, så vet du helt säkert, folk är idioter.

Nio av tio främlingar du stöter på i vardagen är idioter. Tror du mig inte? Tänk på den gång du träffade en främling sist. Jag träffade en man häromdagen, som jag absolut inte känner, han stannade mig på gatan för att visa mig en spindel. Case closed.

Så ok, då är det ju bara att undvika de personerna säger kanske du då. Olyckligtvis, till skillnad från de flesta intelligenta människor, så bryr jag mig fortfarande om vad idioter tycker om mig. Jag vet inte riktigt varför, jag avskyr i regel de flesta människor jag inte känner, men jag vill fortfarande att de tycker om MIG..

Har du en aning om hur det är att få en person du inte orkar med att gilla och acceptera dig? Det är en jävla mardröm kan jag säga dig.

Jag försöker kompensera det med att vara trevlig och snäll, eftersom baserat på mina sociala observationer, så tror jag det är det idioter gillar. Jag försöker hålla en vänskaplig ton så att människor som inte känner mig tror jag säger något i stil med: "Jag tycker du verkar vara toppen, och jag dömmer inte dig på något som helst vis."

Jag tycker det är jobbigt när någon berättar för mig, "Herregud, hörde du vad som hände "Erik Eriksson"?" och jag i sin tur måste lägga på ett framtvingat leende och säga, "Erik? Ja jag känner honom, otroligt trevlig människa. Kul för honom" och sen när de ger mig hatiska blickar och svarar, "Öhhhhhh(<-idiot, remember.) han ligger på sjukhus."  Jag vet inte vad jag ville komma med det där... Låt oss fortsätta.

Nu vet jag att några av mina vänner och bekanta kommer att läsa det här och tänka, "Oj.. Har han någonsin varit sådär mot mig?" Svaret är, JA. Ingen förklaring behövs, inga ursäkter, bara ett enkelt Ja.

Det behöver inte betyda att jag inte gillar dig, eller har någon respekt för dig. Men chansen är att du nån gång sagt något idiotiskt till mig, och jag ville att du skulle gilla mig, så jag påpekade inte din idiotiska kommentar.

Och det här betyder ju inte att jag är den som aldrig säger dumma saker. Det gör jag verkligen, och det kan nog mina vänner backa upp mig på. Som den dumma passagen jag skrev lite längre upp, vad fan var det egentligen? Jag skrev det nog för att verka viktig och att ni skulle gilla mig mer...


(Btw Stygg.. Maila mig.)